precis som alla andra nätter.
det är som svårast då.
fast kanske inte lika svårt som det är på morgonen, när jag inser att han är så långt bort att jag aldrig kommer nå honom igen.
jag hade en plan, och den innehöll honom. nu är mina framtidsplaner förstörda, och jag vet inte riktigt hur jag ska överleva det. men jag måste överleva. jag måste bygga upp en ny plan. har gjort det så många gånger nu, börjat om från början, blir svårare för varje gång. denna gång hittar jag ingen öppning, inget håll att gå åt, ingenting. jag vet inte riktig hur jag ska göra.
känner mig så.. förlorad. svag. trött.
men jag måste göra det här, jag måste komma vidare. på nått sätt.
men alltid, alltid kommer du vara en del av mitt liv, och jag hatar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar